Kära vänner av litteraturen och projektet ”Sätt litteraturen på Jämtlandskartan”! 

När vi startade ”Sätt litteraturen på Jämtlandskartan” hösten 2010 på Galleri Bolin var vi inte helt på det klara vart det skulle ta vägen. Den ursprungliga idén var enkel: korta föredrag med fokus på författare och böcker som hade anknytning till Jämtland. Bakgrunden (förutom att vi själva tyckte att det verkade kul) var att litteraturens ställning i Jämtland tycktes oss svag och vi ville med en liten insats göra något för att försöka ändra på det.

Med tiden, och genom den uppskattning som projektet rönte både bland publik och lokalpress, fick vi ekonomiskt stöd och hittade en del nya former för evenemangen. De kom att ibland innehålla musik, presentationer av litterära sällskap, besök av nationellt kända författare och uppläsningar där man fick höra både nyskriven och publicerad poesi, utdrag ur både redan utgivna som kommande romaner och noveller. Uppläsningsscenen för lokala författare som vi skapade genom ”Sätt litteraturen på Jämtlandskartan” tror jag varit den viktigaste aspekten av det vi gjort. Jag vill också tro att vårt projekt genom sin höga kvalitet och bredd medverkat till att Länskulturen uppmärksammat litteraturen på ett annat sätt än tidigare. Den sidan av saken känns mycket bra.

Under den tid som jag var ordförande i Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr, dvs fram till våren 2014, var drivandet av ”Sätt litteraturen på Jämtlandskartan”   oproblematiskt. Tillsammans med den anställda författarförmedlaren vid den tiden, Theres K Agdler, kunde planering och praktiska saker skötas på ett bra sätt. När Theres sedan slutade i samband med att jag avgick som ordförande, hamnade projektet i ett annat läge. Även om vi redan tidigare, utan större framgång, försökt få till ett nätverk som kunde vara med som både idéutvecklare och arrangörer, så började det hela nu bli mera tungrott. Under en tid var jag mer eller mindre ensam med det hela, men det underlättades av att det var enkelt att få folk att ställa upp som talare eller uppläsare. I november 2014 tillkom några personer och det hela såg ljusare ut. Vi hade dessutom organisationsbidrag från Länskulturen. Ansökan grundade sig fortfarande på Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr, där vi också hade en bra ekonomisk redovisningsmodell som hjälp.

Men trots nya personer stod frågan ändå kvar: Hade vi krafter och resurser nog att fortsätta projektet?

Eftersom jag flyttat till Stockholm klargjorde jag att mina insatser inte kunde vara som förut. Jag tog på mig att medverka till att sköta ekonomin, skriva ansökningar och sköta vår hemsida som etablerades hösten 2014 (http://jamtlitt.se ). Även nyhetsbreven tog jag på mig att hantera. Men att vara med som direkt arrangör var inte längre möjligt på samma sätt som förut. I de samtal som fördes bland oss fem-sex personer som deltog, var inställningen självklar: man ville fortsätta projektet. Samtidigt stod det klart att det inte fanns så mycket tid att satsa, alla var inblandade även i annat viktigt, både i jobbet och på fritiden. Personligen tyckte jag förstås att det skulle vara bra om vi kunde fortsätta, men att det å andra sidan inte vore stor sak om vi lade ner det hela. Att driva ett projekt framgångsrikt i sex år och tjugosju evenemang är verkligen ingen dålig sak.

Det finns dock en sak som jag tycker vore tråkigt med att lägga ner ”Sätt litteraturen på Jämtlandskartan” och det är det faktum att vi skapat en scen för lokala författarna där både mer och mindre etablerade kan möta en intresserad och entusiastisk publik. Kanske är det vår viktigaste insats. Att denna scen skulle försvinna vore ett bakslag för litteraturen som vi definitivt inte behöver.

Men för att kunna gå vidare på något nytt sätt behövs fler frivilliga krafter. Finns de?

Magnus Ottelid